Äntligen har Poppels DNA-test blivit officiellt, dvs kommit upp på hunddata! Kunde inte se bättre ut. CEA som vi oxå testade för (och var Normalt) registreras inte för tollare så det får jag enbart beundra i en pärm hemma.

Att det ‘äntligen’ har kommit upp säger jag därför att det har ju varit ganska komplicerat det här med att skicka blodprover till OptiGen i USA. Själva beställningen och blodprovstagandet går ju att klura ut efter en del hjälp och veterinärbesök men att få resultatet registrerat kanske inte är lika självklart?

Alltså, för att få resultatet registrerat hos SKK (och därmed få valuta för alla pengar som testet kostar) så måste papprena skickas in till SKK av veterinären som tagit blodprovet. Det märkliga är att även om man kryssar i en ruta som säger att OptiGen ska skicka kopior till veterinären så är det inte ovanligt att det ”glöms bort”. Så var det för mig, jag fick papper hemskickade och fick själv åka med dem till veterinären som tog en kopia, skrev under och skickade dem till SKK.

Så alla ni som undrar varför ert resultat inte syns på hunddata, hör med er veterinär om de fått papper och skickat in dem underskrivna till SKK. Allt detta verkar vara ganska nytt för både hundägare och veterinärer och har man inte varit med om processen tidigare så är det ju inte så lätt att veta.

NU är det mycket snö!

(tycker alla utom Poppel som hävdar att hon minsann är norrländska och vet därmed att varken minusgraderna eller snömängd är särskilt extremt)

En gammal film på min lilla filur.

Idag fyller Poppel 2 år! Min lilla alldeles underbara Poppel. Hmm…i hundår är hon 21 år, snart äldre än mig! Allting har verkligen gått spikrakt uppåt med henne förutom en liten bump på vägen med bukspottsinflammation som tack och lov känns överspelat nu. Vi tänker fortsätta vår väg uppåt ändå.

Detta är en fantastisk hund och det är nu som allt kul börjar med träning och tävling! Men vi har ju redan lyckats åstadkomma förstapris i lydnadsklass 1 och 2 och ett utställningscert! Kommande planer är viltspår, bruks och jakt. Vad man än hittar på så är Poppel med och kämpar.

Tack Martha för denna hund, jag är så tacksam för att jag fick chansen! Grattis till alla syskon som är minst lika underbara som Poppel. Tankarna går även till syster Akira som inte finns med oss längre.

Poppel har en egen gata i Karlstad minsann! Hon är POPulär hon Tack Malin & Keno som fotat!

Imorgon ska Poppel få åka hela vägen till Kristinehamn och titta på lydnadstävling i ridhus när kompisen Emma & Glimma ska tävla. Tror inte Popsan har varit i ridhus förr så det blir bra träning.

Tänkte visa upp resultatet av vad vi pysslat lite med så smått under Poppels vila. Hon har fått köra små fjärrpass inomhus för sin mat. Tidigare fick hon ju mat 6 gånger om dagen och då var det perfekt att träna upp ett par deciliter. Egentligen har vi mest tränat ligg till stå skiftet och det är ju oxå de som är bäst just nu.

Poppel är extremt trampig av sig, man ser det även i fria följet. Det är inte lätt att lära denna damen att stå stilla med baktassarna kan jag lova. Jag kör på en baktass stilla, den som är längst bort när man ser filmen. Med Poppel är lugnheten A och O, stressar hon eller jag upp oss så blir det en massa tramp vilket syns i filmen när jag ger henne snabbare skiften, något jag måste tänka på i fortsättningen!

Jag jobbar mycket med kroppen nu, pressar henne bakåt i skiften från stå genom att ta ett steg framåt och det fungerar bra just nu. Jag har oxå klickern till hjälp för bättre belöningssignal, alltså ingen shaping eftersom Poppel inte är tränad på det sättet.

…har jag nog tappat helt! Min hundar verkar ha ingått i gemensam revolt mot alla, enligt mig, underbara porträttbilder och gör numera sitt allra bästa för att plocka fram den ena efter den andra ”roliga” minen. Jag kan inte ens få till en enda liten söt bild där alla sitter som små ljus och ser lyckliga ut. Sitta stilla kan de men de ser allt annat än lyckliga ut och att titta in i kameran är ju ett minne blott.

Men ni ska inte tro att det är äkta uttråkning, för såfort de blir fria så sprudlar det glädje ur deras små ögon. Det är bara kameran som är en riktig partydödare.

Poppel är nog den som står mest för den här revolten tror jag. Hon har i och för sig aldrig någonsin under hela sitt snart 2 åriga liv gillat att bli fotograferad. Kamera är lika med sitta still och ha tråkigt för henne och det syns på hundratals bilder vill jag lova. Varför inte bara fota när hon springer då? Jo, för inte ens min nya kamera hinner med hennes tokrusningar!

Men jag ska inte klaga, dessa oväntade (miss)lyckade bilder är ju oftast så mycket roligare!

När jag fick brev om mitt godkända (felstavade) kennelnamn för drygt två veckor sedan så skickade jag direkt ett mail (det var på en fredag efter 5) som förklarade situationen. Jag väntade och väntade men fick inget svar så idag ringde jag helt enkelt upp även fast det fanns en risk att verka tjatig.

Och nu är allt fixat, samtalet tog ca 15 sekunder! Jag antar att de fått mitt mail men inte svarat eftersom de direkt sa att allt var fixat när jag sa namnet. Så nu kommer alltså tidsplanen att stämma, namnet kommer ut i nästa nummer av Hundsport och den 1 april är det mitt att använda! Skönt att allt gick så smidigt trots trasslet!

Jag har även sett att mitt kennelnamn nu ligger ute på fci.be fast då med den felaktiga stavningen men det kommer oxå att fixas. Om någon är nyfiken så är det väl bara att börja leta där, haha! Ni kanske hinner hitta det rätta innan 1 april

Hoppas nu bara att ingen protesterar!

Här kommer den utlovade filmen på första träningspasset efter mer än 2 veckors vila!

Oj vad det märks att Poppel legat i vila, vart har all precision och alla detaljer tagit vägen, haha!? Och hur speedad får man vara i fritt följ egentligen? Men kul var det iallafall och Poppels lathet är som bortblåst. Härligt oxå att hon gör allt detta för bara lite dietfoder och boll. Fast all mat går att äta enligt Poppel och det var väl det som satte henne i sin bukspottskörtelinflammatrion-situation från början.

Däremot så känner inte jag mig så himla motiverad till att fortsätta lydnadsträningen just nu, jag vill ju spåra och träna apportering men med all jäkla snö ivägen så får man snällt träna det som går på plogade parkeringar, dvs lydnad.

Jag tror att Poppel har tagit det här med vila på lite för stort allvar, se bara! Nu när vi är i startgroparna för att börja träna igen så känner jag mig lite orolig över att detta lateri har blivit permanent.

Ett stycke död hund. Imorgon får vi se om det går att återuppliva soffpotatisen med ett lydnadspass. Film utlovas!

Såhär sjukt mycket snö (som dessutom ligger kvar länge) har jag nog inte varit med om sen jag var liten. Jag gillar snö och det gör hundarna oxå men jag är så fruktansvärt sugen på att sätta igång med spår och apportering! Om jag ändå hade haft ett par skidor så att jag kunde få ta mina röda draghundar på en tur…men jag har hört det ryktas om att Jimmy ska köpa rullskidor till våren och det kan bli kul det med.

Idag är det husses 25:e födeseldag så det har blivit både tårta och restaurang.

Poppel mår fortsatt strålande bra. Jag undrar om det inte var raketbränsle i dietfodret, det verkar så på henne! Att Poppel är vild och galen har jag nog sagt förr. Till veckan är vilan slut och vi ser båda fram emot ett lydnadspass för första gången på länge (om man inte räknar de små fjärrdirigeringspassen vi gjort inomhus under vilan).

Inte nog med att det är snö överallt, det är DJUPT oxå! Våra kortbeningar (Poppel & Lotus) får skutta som små hjortar för att ta sig fram. Lotus, den ”gamle” tröttgubben, tycker att det är skitjobbigt och tar små pauser hela tiden! Lexus har det lite lättare eftersom hans mage ligger precis i höjd med snön.