Poppel tycker att jag är världens tråkigaste matte så hon sysselsätter sig själv med att käka upp en blyertspenna. Hjälp, blyförgiftning! Fort in på internet och söka ifall hundar kan dö av det. Jag hittar till giftinformationscentralen och får fram följande:
Idag har jag inget vettigt att skriva om men för att upprätthålla min otroliga uppdateringsfrekvens så kommer här bilder på Poppels fina kullsyskon som var med på kennelträffen förra helgen. Åh, vad skoj vi hade, jag längtar redan tills nästa gång och hoppas på att kenneln utökas med fler lika härliga hundar och inte minst – fler lika härliga människor!
För övrigt så har dagen gått i renoveringens tecken. Vi har hållit oss inomhus från denna hemska värme vi har nu med andra ord, jag trivs bäst under 15 grader! Men vi har fått massvis gjort och nu ikväll då vi ändå åkte in till Uppsala för att handla mer material så passade vi på att gå på bio – Natt på museét 2, den var sådär men några av skådisarna gjorde den ändå sevärd.
Nej, det är inte lätt att vara hund hemma hos oss.
Vi har skördat lite rabarber idag och jag har bakat en rabarberkaka. Vi har faktiskt redan hunnit skörda en gång tidigare den här säsongen, rabarbern växer riktigt bra i år!
Imorses var vi en sväng i Uppsala och då passade jag på att träna med Poppel på klubben. Det var varmt! Vi hade inte direkt någon plan med det hela men vi tränade lite smått på rutan, fritt följ, inkallning och så började jag gå in mer på fjärrdirigering. Det var kanske inte det smartaste att göra när det var så varmt för det gick lite segt i vissa skiften. Och det är jag inte van vid när det gäller Poppel!
Hallen är nu på god väg att bli färdig. Pärlsponten är satt i utrymmet för skohylla och vägghyllor. Golvet är som synes oxå lagt, och med det är vi helt färdiga även i köket. Vi ska ju sätta pärlspont i hela köket oxå, så detta lär ta sin lilla tid. Med snickeriet kan det vara rätt så petigt ibland för att det ska bli tjusigt. En sak är i allafall säker, jag älskar pärlspont! Egentligen hade jag velat sätta från golv till tak men jag får nöja mig med att panelen är åtminstone 130 cm hög istället!
Usch, jag fäster mig mer och mer vid vår lägenhet ju längre vi kommer i renoveringen. Inte så konstigt eftersom det blir som jag vill ha det, men tanken är ju att vi ska sälja någongång i höst/vinter och flytta till Uppsala när vi börjar plugga. Det finns dock en sak som jag inte kommer sakna och det är den hemska blåa dörren. Blått är ingen favoritfärg hos mig och särskilt inte denna nyans!
Min favorit; Boeing 737-600
Så liten, knubbig och söt!
Inte jättepassande bilder till dagens inlägg men detta var vår underbara utsikt medans vi var vid Halmsjön och tränade.
Hanna kom och tränade lite apportering med oss i morse. Vi började med vattenarbete och jag tror tusan att Poppel börjar simma lite bättre nu. Hon fick även testa en pyttekort dold vattendirigering. Hur lägger man en dold vattendirigering undrar ni, jo man har en kastare som kastar medan man håller för hundens ögon och klämmer ihop öronen för att de inte ska höra plasket, sen är det bara att rikta in. Det var bara på skoj eftersom jag inte vill börja med detta ännu och dessutom så har jag ingen aning om vad jag håller på med.
Det blåste ganska mycket och jag råkade kasta Bingleys markering lite långt och den vågade han inte simma ut och ta så det blev till att försöka jobba in den med Poppel. Dummyn blåste in till strandkanten men inte vilken strandkant som helst utan ett eländigt område med sumpmark och en massa ris och tuvor. Jäklar vad hon fick ligga i och kämpa för att få in den men det var en nyttig lärdom om att fortsätta jobba även fast det är jobbigt och svårt.
Jag hade tinat min and för att Bingley skulle få prova men han var inte så sugen på det idag så jag testade med Poppel. Jag gick och la ut den precis som det såg ut på funktionsbeskrivningen och nu tog hon den med en gång i farten och snabbt in med klockrent grepp på allra första försöket. Hundrackare, varför kunde du inte gjort det i lördags?!
Sedan la vi ut ett väldigt grunt sök eftersom Poppel behöver träna på att alla dummysar inte ligger en mil ut i skogen och hon hade inte alls samma driv som hon brukar. Hon blev nog lite sur över att hon inte fick sträcka ut över ett stort sök som hon gillar. Men in kom ju dummysarna ändå, även de som hängde i träd och låg begravda.
Poppel har ju fyllt unghund nu, alltså 15 månader. Hon börjar äntligen få tillbaka pälsen och se lite kraftigare ut i och med det så nu börjar utställningssuget komma. Vi ska ju såklart prova lyckan i unghundsklass till sommaren och på önskelistan står ett Ck men jag skulle bli väldigt glad över en slät etta oxå, så länge det inte blir några andra läskiga färger än rött
För övrigt så har hon ganska svårt för att fokusera just nu, allting måste tas in och registreras, hon har verkligen koll på allt och ingenting. Vi kämpar på med lydnaden där hon nu är i stort sett startklar inför klass 1 förutom att hon inte fixar alla störningar i en tävlingssituation än. Hon har även fått börja träningen med klass 2 moment, vi har börjat med alla utom inkallning med ställande. Vi tränar även en hel del jaktapportering där hon har mycket motivation och jättebra avlämningar, men det finns mycket kvar att lära.
Jag har inte riktigt klurat ut hur jag ska göra protokollet på bästa och mest överskådliga sätt ännu, men här kommer iallafall delar av Poppels funktionsbeskrivning på film!
Markeringen är jag mycket nöjd med. Det kommer några få låga pip ur henne men det gissar jag är eftersom vi aldrig tränat på att hon ska vänta så länge innan hon får gå ut. Dessutom så har vi aldrig tränat på att kastaren går tillbaka vilket säkert skapade en viss frustration.
När dummyn läggs ut på söket är hon väldigt ointresserad så den synretningen missar hon totalt. Men sen går hon ändå ut i något halvhjärtat försök som säkert skulle gått bättre om jag hade fått använda kommando. Jag får gå halva sträckan fram till dummyn och då söker hon rätt på den, mycket duktigt! Fast vid det här laget så har hon fattat att hon håller i tyglarna själv så att komma in med dummyn tar sin lilla tid.
Vid vattenapporteringen är hon relativt lugn och väldigt följsam med mig även om filmen bryts när vi går i från. Det är ju inte många pip och höga pip som kommer! Hon är inte den som kastar sig ut och hon har heller inte den bästaste simtekniken men in med den kommer hon utan att skaka sig och lämnar i hand. Tänk att hon är så duktig utan kommando!
Sen har vi två moment som inte är filmade eftersom batteriet tog slut. Vid konkurrensen så var hon väldigt uppe i varv och intresserad av apporteringen och lät såklart en hel del, haha!
Viltet som jag verkligen trodde att hon skulle ta förvånar hon mig med att bara nosa på och sedan gå därifrån. Då blev jag ganska besviken faktiskt och tyvärr så ligger ju den känslan kvar eftersom det var sista momentet. Men när jag går ut och kommenderar henne så fjantar hon runt och bär i vingen i allafall. Nä, hemskt trist men jag vet ju att hon har ett kanonbra spontant (?) grepp i vanliga fall när jag skickar ut henne med ett kommando så det borde inte vara helt utdömt för oss att starta på jaktprov någon gång i framtiden…
Resten av kullen som var med och beskrevs visade oxå på fina anlag, allihopa tog och bar dummyn och alla var intresserade av viltet så det känns som om det finns lite anlag att jobba med! Härligt!
Martha har en bil full av spännande saker, bland annat denna stora apport som används i IPO. Den väger 2 kilo och var ingen match för våra små tollare! Jag tror att Martha tagit dessa bilder med sitt nya objektiv när jag lånade ut mitt minneskort till henne.
Fagerlands Röda Kull 1 (3/4), från vänster: Tiger, Diesel & Puma.
Fagerlands Röda Kull 2 (6/9), från vänster: Poppel, Idefix, Kira, Akira, Puzzel & Hyzz.
Ja, det märks ju verkligen vilken kull som är yngst på poseringsstilen. Men nästa år ska nog minstingarna oxå klara av gruppfotot utan att sitta som hösäckar eller ha snusläppar. Fast de har ju blivit superduktiga på det här med att sitta still sen sist vi försökte och inte minst killarna med tanke på att Idefix löper och Akira precis slutat!
Då var vi hemma från Fagerlands Röda Kennelträff i Skellefteå många lärdomar rikare, bland annat att nattåg med hund är skräp och att vi definitivt tar flyget nästa gång!
Vi har haft så trevligt och jag kan inte fatta vilket underbart gäng valpköpare Martha har lyckats få. Jag känner mig så tacksam över att jag får vara med i gemenskapen och jag längtar redan tills nästa gång vi ses! Tur att de där norrlänningarna är villiga att resa runt på olika evenemang i Sverige så att vi ses några gånger per år ändå.
6 valpar ur Poppels kull har gjort funktionsbeskrivningen. Alla ”valpar” hade mycket fina anlag för apportering så det känns bra. Fast mina känslor för Poppels beskrivning är ännu lite blandade eftersom hon gjorde mig besviken med att inte ta fågeln men jag vet oxå att hon gjorde mycket annat bra. Tur att jag har det på film så att jag kan titta lite mer objektivt, men mer om det en annan gång.